Senast jag skrev hade det gått en månad sen min första höftoperation. I skrivande stund är jag inne på dag 11 efter min andra, och känner mig rörligare än någonsin, ish. Med andra ord mår jag riktigt bra. Precis som vid första operationen fick jag höra, ett x-antal gånger, vilken otrolig smärta jag kommer ha den första tiden, osv osv osv. Tja, om vi bortser från stelheten i benet, så känns det som att jag utan problem kunde springa ett marathon, så där hade jag, än en gång, oroat mig i onödan. Men, glad är jag över det. 

De som känner mig vet att det finns få saker jag ogillar så mycket som att sitta still och göra ingenting. Som tur är har jag kalasfina vänner som räddat mig från att spendera alltför mycket tid i soffan. Senast igår fick jag hemleverans från McDonalds, vad är bättre än det? 

Hur ser då framtidsplanen ut? Jag tror starkt på att ha olika mål att uppnå i livet. Personligen har jag satt upp ett "slutmål" som jag, inom ca 10 år, ska ha nått. På vägen finns då givetvis en mängd delmål. Det första är kanske att på onsdag kunna gå på två ben, istället för fyra. I slutet av april hoppas jag kunna delta så pass mycket på dansträningen att jag hänger med i koreografin, utan att vara i vägen. 

Härifrån, kan det bara bli bättre!

Precis som för många andra, har denna måndag gått åt till att oj'a sig över att skolan börjar imorgon. För mig innebär denna vecka en "kulturpresentation" i engelska, samt psykologiprov. Jag borde alltså ha förberett mig på, åtminstone, något av sakerna idag. Men se nej, det har jag givetvis inte gjort, istället har jag suttit framför tvn/datorn och sagt "bara några minuter till". Nåja, där en 19.30-tiden kunde jag konstatera att det inte kommer ske några stora under på läxfronten, vilket resluterade i mera onödig stress.

Så, vad gör jag då? Jo, jag inser att det har gått över en månad sen jag opererades, vilket betyder att jag kan börja göra mer "avancerade" saker, än att gå. ;) Så jag hämtade yogamattan, "lånade" les mills Bodybalance-tracklist, och körde några (enkla) yoga- och stretchövningar. Nu efteråt är det mesta av skola-imorgon-oron borta, och jag kan sitta och njuta av sista jullovskvällen. 

För mig var det här det närmaste träning jag kommit på över en månad, om man bortser från promenader hit och dit. Även om det dröjer ett tag innan jag är tillbaka på riktigt, så känns detta som ett stort steg i rätt riktning. Något annat nämnvärt är ju att jag nu även kan cykla kortare sträckor, så snart dansar jag igen, no worries. ;)

 

I fredags åkte jag ner till Åbo för ett sjukhusbesök. Jag har, som tidigare nämnt, länge haft problem med mina höfter. Nu ska de fixas (förhoppningsvis). Vet inte riktigt hur jag ska förklara vad som är felet, men enligt kirurgen har jag höfter som en professionell hockeyspelare, "sadly you're a dancer", sa kirurgen. Jag fick samtidigt veta när jag opereras. Jag hade väntat mig något i stil med, "ja om 3 månader har vi kanske tid", men se nej. Jag opereras om en och en halv vecka, ungefär. Därefter tar det ungefär till maj innan jag dansar igen... Hur jag ska klara det har jag ingen aning om ännu, men ingen vits att skjuta på det här längre. Jag har trots allt ont i höft/rygg dagligen. Tyvärr kan de inte operera båda sidorna på samma gång, så vi börjar med höger sida, och vänster får vänta till januari/februari. Efter operationen kommer bloggen mest handla om hur jag tränar för att få tillbaka rörligheten i höften, mm. Allt för att få dansa så snabbt som möjligt igen! 

 

Jag är en upptagen människa. Tydligen, eftersom jag aldrig skriver här längre. För tillfället är det provvecka på gång, därav lite mindre tid, typ. På torsda blir det iaf. att åka iväg på Kulturkarnevalen, kalas! 

Lady Gaga har gjort det, igen. Njut av denna fantastiska låt tills jag hinner skriva "vettiga" saker, igen. 

 

Den 13 juni 2014 kommer jag befinna mig i Stockholm. I ett svagt ögonblick råkade jag lova min kusin, Jennie, att om hon får beställt biljetter till One direction, åker jag med henne. Imorse fick jag beskedet, jag ska trängas med ett x-antal 12-åriga tjejer i Friends Arenan. Nå, säkert blir det helt roligt, Stockholm är en helt trevlig stad. Jag är kanske inte världens största fan av killarna, Jennie däremot grät nästan av lycka. Jag resonerade som så att någon måste hålla koll på henne, så lika bra att jag offrar mig. ;) Nej, det ska nog bli bra. Jag har inget emot One direction, egentligen. Sjunga kan de, och vem kan inte sjunga med i låten Live while we're young? 

Det här blir bra.

 

Tänk vad lite träning kan göra under. Kände imorse att det här inte riktigt är min dag. Skolan förlöpte i maklig takt, som alltid, lite småstress över småsaker bara, lika på jobbet... När jag väl var klar med alla mina arbetsuppgifter blev det gymträning med Zache. Jag försöker fokusera mest på överkroppen just nu, så jag hängde på en av Zaches armhävningsserier... Ja, härifrån kan det väl bara bli bättre, om vi säger som så. ;) 

Nackdelen med att träna den här tiden på kvällen så är all energi som kommer efteråt. Visst, känslan är fin, att skolan börjar 8.30 stör inte så mycket, en härlig känsla helt enkelt. Dock lär det ta en bra stund innan jag kan sova, men, jag är som lyckligast efter att jag fått träna, så det är helt klart värt de. Dessutom har jag ju en alldeles ypperlig anledning till att kolla mera Grey's Anatomy. ;) 

Ska också dela med mig av ett urplock från min kära tumblr:

Blev visst en träningsfri dag, idag. Nåja, de lär behövas de också. Blev ett spontant besök till Jeppis idag, och cafébesök med Olivia. Börjar bli ett tag sen jag träffat henne, utanför träningssalen då. ;) Riktigt trevligt var det, pratade om det allt möjligt, samt gjorde de obligatoriska besöken till Prisma och Citymarket. 

Annars har jag mest njutit av ledigheten, det är trotsallt höstlov. Kvällen har spenderats med Grey's Anatomy och Tumblr. Dock är det inte riktigt min grej att sitta inne, samt stilla, så det blev en kvällspromenad i livliga Nykarleby. 

Morgondagens planer är ett morgonpass på gymmet och sen iväg till Vasa med kära mor, trevligt. Ja, träffa Izabella måste jag väl också.. ;)